Idealvärld eller pragmatism. Eller lite av båda?

Vid varje enskilt tillfälle väljer man som interaktionsdesigner, medvetet eller inte, om man ska ta fram en idealdesign - den bästa möjliga designen för det aktuella tillfället - eller om man ska tillåta det av kunden valda verktyget att påverka arbetet.

Argument finns för båda förhållningssätten -

• Idealdesign - "Som användbarhetsexpert ligger det på mitt ansvar att se till att systemets brukare får bästa möjliga gränssnitt att arbeta med. Tekniken får vika sig, måste man bygga om hela systemet så måste man; enda sättet att uppnå aktuell effekt/nytta är att utforma gränssnitt och flöden enligt vad jag föreslår."
  
  
• Pragmatism - "Det valda verktyget är alltid en faktor. Bygger man om för mycket förlorar man nyttan av att ha köpt en standardlösning med allt vad det innebär av uppgraderingar och så vidare. Därför måste man i designfasen ta hänsyn till verktygets begränsningar."

Trenden att vilja välja standardsystem för sitt intranät eller sin externa tjänstedrivna webbplats har medfört att allt fler interaktionsdesigners ställs inför frågan om hur långt man egentligen ska gå; vid vilken punkt krockar de eftersträvade nyttorna med varandra? När får beställaren inte längre valuta för pengarna?

För frågan är inte om systemen går att anpassa - självklart är det möjligt! ALLT är möjligt, förutsatt att man har tillräckligt med tid och pengar. Men när valet har fallit på ett standardsystem är det för att man INTE anser sig ha obegränsat med resurser samt, förstås, för att man redan har andra system från samma leverantör och därför tror sig kunna göra synergivinster (ha!).

Frågan är istället vilka delar man ska fokusera på.
Eller?

(Fortsättning följer...!)