Ctrl+Z, eller Hur miljön färgar av sig på språk och beteende

I ett inlägg på sin blogg History of the Button kommenterar Bill DeRouchey hur metaforer skapade för att förenkla interaktionen med alla våra tekniska prylar i allt större utsträckning överförs till verkliga livet. Fenomenet är värt eftertanke - hur påverkar det hur vi hanterar dessa metaforer? Hur påverkar det vårt beteende i de skilda miljöerna?

Jag har själv instinktivt reflekterat över att det inte går att välja "Undo" mitt i matlagningen - och kommit på mej själv med det absurda i situationen. Vid ett annat tillfälle, i persondatorns relativa ungdom, fastnade jag i en hiss utrustad med en brytare med två lägen - I och 0. Spontant slog jag om den från I till 0 och tillbaka till I igen - en "omstart". Omeddelbart efteråt tänkte jag "vad har jag gjort!" men det fungerade.
Och kanske är det inte absurda reaktioner, kanske är det effekten av ett komplext beroende och inte alls unikt.

Man kan spekulera i att det unika i nutiden är att beteenden och vanor skapade med utgångspunkt i en virtuell miljö påverkar våra beteenden och vår verklighetsuppfattning IRL. Men alla nya miljöer och sammanhang kan ses som "virtuella" i betydelsen konstlade - exempelvis tåg och bilar möttes ursprungligen med skräckblandad respekt eller avsky, och idag använder vi utan att blinka bilbaserade metaforer som "växla ner" eller järnvägsbaserade dito som "växla spår".

Jag inbillar mig att beteenden och språkbruk först slår igenom hos en viss typ av personer, personer som ofta kommer i kontakt med situationen, medan det tar längre tid för andra.
Hur påverkar det vårt sätt att använda och referera till metaforerna? Hur påverkar det vårt sätt att utforma miljön? Kanske borde alla hissar utrustas med en omstartsfunktion? Borde webbläsaren utrustas med omstartsknapp!
Det är i alla fall definitiv en av flera metaforer jag ska fundera mer över nästa gång jag ska sätta mig ner med en interaktionsdesign!

Andra bloggar om: interaktionsdesign, användbarhet, metaforer