Idealvärld eller pragmatism. Del 2.

I inlägget "Idealvärld eller pragmatism. Eller lite av båda?" skrev jag om vilka olika förhållningssätt man kan ha till standardsystem. Jag vill undvika upprepning och hoppar över sammanfattningen. Rakt på sak -

Självklart måste man bruka sunt förnuft. Det innebär att man som ansvarig för interaktionsdesignen måste ha god kännedom om det system som ska användas. Vilka delar är enkla att ändra? Hur kan systemets inbyggda beteende användas för att stödja en viss process?

WM-data anlitas ofta för tekniska projekt. Det innebär att i somliga av våra uppdrag består vår del i arbetet att antingen ta fram interaktionsdesign baserat på specifikationer gjorda av andra eller att verifiera interaktionsdesign andra har gjort. Oroande ofta är underlaget framtaget som om valet av standardsystem inte hade någon som helst påverkan på varesig processbeskrivningarna eller interaktionsdesignen.

(Andra är i det här fallet "andra än vi", både inom och utom WM-data.)

Att så är fallet beror såklart inte på illvilja. Faktum är att jag börjar misstänka att det beror på överdriven tro på att systemen ifråga är "generiska", eller på ett beslut om att "användandet måste styra" utan att ha funderat vidare på hur användandet ska styra.
Ska man verkligen lägga 120 utvecklingstimmar på att bygga om en menyfunktion på ett sådant sätt att den blir marginellt mer funktionell? När tester och erfarenhet visar att valet i detta fall mer handlar om designerns personliga preferenser än om påvisade kvaliteter? Timmar som kanske hade kunnat användas för att trimma sökmotorn på ett sådant sätt att sökresultaten blir mer relevanta.

Vi är användarnas fanbärare, men även måluppfyllelsen hamnar på vårt bord. Vi ska värna om användningssituationen OCH om effektnyttan. Att tro att man bäst gör det genom att designa det optimala gränssnittet är självbedrägeri men en trend i tiden - allt fler har börjat tro att det finns slutliga svar på alla frågor.
"Användbarhet" är större än så, och användarna är värda både mer och bättre.

Fortsättning följer!