Användbarhet är enkelt

Ofta får man höra att användbarhet är svårt – att det är ett multidisciplinärt område som kräver lång utbildning; att det kostar pengar; att det tar tid.

Ärligt talat – vilket skämt!

Användbarhet är det allra enklaste i världen. Gör en konservöppnare som inte går att använda och den hamnar möjligen på museum, men var och en förstår att den inte kommer att sälja så därför tillverkas den inte. Gör en tvättmaskin som inte går att använda utan bruksanvisning och du får se en tillverkare gå i konkurs.

Runtomkring oss finns mängder bruksföremål som fungerar. Självklart är de mer eller mindre funktionella – somliga är lättare att använda än andra; stekpannor med värmeisolerade handtag och de utan är bara ett exempel, men de har alla det nödvändiga handtaget. Och de fungerar.

Andra exempel är planeringen av transportflöden på järnvägsstationer och stora idrottsarenor; lägenheter och kontor har olika typer av rum; vägar byggs så att vattnet kan rinna av (och nu finns tyst asfalt också, för att få ner ljudnivåerna) och färden gå riskfritt (OK, sen brister underhållet men det är en annan sak)...

Användbarhet är självklart superenkelt, och allt dethär babblandet om ROI är ett skämt. Hur kan man ifrågasätta att verktyg som är lättanvända och ändamålsenliga bidrar till att effektivisera verksamheten? Minskad stress och frustration, färre arbetsrelaterade sjukskrivningar, kortare startsträcka för nya medarbetare... och då har jag ändå inte nämnt nyttoanalyser.

Men det verkar som om många av de som beställer och utvecklar datorbaserade system och verktyg vill göra som Gatwick Express (se tidigare inlägg) - investera i en säljkiosk som ingen begriper och som gör att man därför måste behålla den manuella biljettförsäljningen.
Köp en till priset av två.

Kass affärsidé, om du frågar mej. Men den verkar vara populär.