Vad händer med dina bilder på Flickr när du dör?

...och har vi som interaktionsdesigners och användbarhetsexperter något ansvar?

Jonathan Follett har skrivit en tänkvärd artikel om detta. Fanns liknande funderingar när papper blev mer tillgängligt som medium för att spara tankar och händelser?
Hur har vi löst de problemen? Follett svarar inte på någon av dessa frågor, men pekar på oss användbarhetsexperter och interaktionsdesigners som några som har ett ansvar att ta.

Andra bloggar om: interaktionsdesign, framtiden, arkivering

Länkar - i eller utanför texten?

Tills helt nyligen rekommenderades allmänt att länkar och brödtext inte skulle blandas. Jag var en av de medskyldiga, och motiveringen vad att värdefull information och vidarelänkningar inte skulle döljas i långa textstycken eftersom detta ledde till problem när man skulle "hitta tillbaka" till länken i senare när man inte hade något intresse av texten - bara länken.

Idag används länkar i text flitigt. Alla vi som är vana vid att använda Wikipedia, och alla vi som läser bloggar, vet att det fungerar.













Var de gamla rekommendationerna fel?

Jag menar att de inte var det. Bifogade dokument som mallar och instruktioner kan visst länkas in i löpetxten, men de bör vara enkla att hitta separat också. Bäst fungerar de länkade texterna som hänvisning för den som är intresserad av mer information eller kunskap.
Det handlar alltså om två olika sorters länkar, två olika sorters information. För användaren är det med största sannolikhet helt egalt, men beroende på webbplats eller tjänst har användaren helt olika mål och syften.

När syftet är att bygga kunskap, att diskutera, att fundera - då fungerar länkar direkt i texten bäst. Få saker är så irriterande som att behöva skrolla fram och tillbaka mellan den del av sidan med fotnötterna och texten man läser, och länkarna visar också att det finns mer material för den som är intresserad.

Finns det då tillfällen när syftet INTE är att bygga kunskap?

Man kanske önskar att det inte vore så, men i verkligheten finns en massa verksamhetsstöd som huvudsakligen presenterar länkar till dokumentmallar och checklistor.
Självklart borde dessa vara en del av ett integrerat processtöd. Men det kommer ta mycket lång tid innan alla är där, och tills dess är det lämpligt att bryta ut de viktiga länkarna/dokumenten ur löptexten så att ofta-användare inte ska behöva leta i brödtexten varje gång de ska utföra en specifik handling.
För hur många gånger vill man behöva leta efter länken till blanketten reseersattning.xls? Fram till den dag när reseräkningsrutinen processorienterats som en del i ett sammanhållet verksamhetsstöd kan man ju i alla fall lösa det hela på bästa möjliga sätt.
Eller hur. Bara för att användarna inte kan få det bästa så ska de inte behöva lida med det sämsta.

Förmodligen är inte sista ordet sagt - det ska bli intressant att följa utvecklingen framöver!

Andra som har haft funderingar kring detta - Johan på Inuse intervjuar Jonas Söderström, mannen bakom "Att skriva för webben".

Andra bloggar om: länkar, interaktionsdesign, wiki, användbarhet

Delad smärta är... dubbel smärta?

Jag bara måste få peka på Inuseful och inlägget Mer feedback som gör ont. Kan ta tid att ladda filmen, men det är värt det ;-)
Glöm inte att sätta på ljudet!

Andra bloggar om: kundservice, feedback, microsoft

Förändrade arbetsuppgifter för designern?

Jag har suttit på denhär ett tag, men... med rätt varning innan så - Luke Wroblewski höll i höstas ett föredrag på en konferens i Portugal. Föredraget har nu lagts ut på nätet, men jag kan rekommendera själva bildspelet också.

Hans ämne var hur design och designerns roll förändrats/håller på att förändras. Kanske inga nyheter, men sammanfattar ändå rätt bra.
För den som inte orkar ta sig genom alla 114 bilderna kan jag rekommendera bild 113: sammanfattningen ;-)

Andra bloggar om: design, användbarhet, trender

Teknikskepsis inte förvånande

Kanske inte traditionellt vad man kallar användbarhet, men området har många beröringspunkter och en av dem är det aktuella företagets kärnaffär; när man diskuterar syftet med ett IT-system är det i 100 fall av 100 affären som ska stödjas - vilket är syftet med biljettmaskinen, tidredovisningssystemet, intranätet, den externa webbplatsen...? Hade det varit värt att lägga en enda spänn på dessa ofta tekniktunga lösningar om de inte hade stöttat affären på ett eller annat sätt?
Svaret på frågan borde vara uppenbart, men det är det inte. Genom åren har jag stött på otaliga fall där man investerat i teknik för teknikens skull, och där intranät och externa webbplatser tillkommit enbart därför att någon entusiast velat leka med tekniken.

Därför är inte rubriken Affärschefer mer IT-skeptiska (CS 20 februari 2007) särskilt förvånande. Varför ska en affärsansvarig eller verksamhetsansvarig överhuvudtaget behöva veta vad "databaskonsolidering" innebär? En IT-chef däremot kan förväntas vilja genomföra en bara för att han (oftast en han?) har varit på något leverantörsarrangerat seminarium som haussat företeelsen.
Fördomsfullt? Jag tror inte det - jag har under mina snart 16 år i branschen inte träffat många som motsäger iakttagelsen, i alla fall. Och frågan är om det ens ska vara på något annat sätt - som ansvarig för att tekniken fungerar företräder man ett internt särintresse, och det är därför det är en separat roll; rollfördelningen existerar ju delvis för att inte enskilda indivdier ska behöva prioritera mellan motsatta men likvärdiga behov eller krav. Konflikten flyttas från individen till gruppen.

Problemet uppstår när ingen finns som kan tolka mellan grupperna. När VD frågar "vad är nyttan med en serverkonsolidering" har IT-chefen lärt sig att man ska svara "effektivisering och kostnadsbesparing pga förenklad hantering". När VD egentligen vill veta om serverkonsolideringen kommer ge konkurrensfördelar, direkt eller indirekt.
Så länge det är dåliga tider med svångremspolitik som konsekvens fungerar det bra. I bra tider när det är dags att agera agressivt för att vinna nya marknader fungerar det sämre...

Andra bloggar om: affärsnytta, IT

Allt fler märker sin väg genom cyberrymden

En aktuell undersökning konstaterar att 28% av alla uppkopplade amerikaner taggar, eller märker, innehåll de stöter på - böcker, filmer, webbsidor...
Jag har inte kunnat hitta någon liknande undersökning avseende svenska förhållanden, men jag misstänker att sifforna här är liknande eller på väg åt det hållet.
(Känner du till någon, berätta gärna för mej!)

Undersökningen bekräftar att egna märksystem fungerar lika bra eller bättre än de klassiska centralt organiserade systemen med nyckelord /taxonomier/ som framför allt använts företagsinternt i olika typer av applikationer som lagrar data, exempelvis dokumenthanteringssystem.

Snart borde det finnas tillräckligt med kunskap om hur detta fungerar för att det ska bli dags för även de stora företagsbjässarna att fundera över hur man söker och hittar intern information!

Andra bloggar om: dokumenthantering, taxonomi, folksonomi, taggning, informationsdelning

Stockholms Stadsbiblioteks webbplats - mer användbar?

I dagarna släpptes testversionen av Stockholms Stadsbiblioteks nya webbplats. Den ska vara mer lättanvänd sägs det, och man ahr försökt tänka "Webb 2.0" när den har tagits fram (eller "Bibliotek 2.0"). Det betyder bland annat att man nu ger användarna möjlighet att recensera och märka upp - tagga - verken som finns till utlåning.
Tanken är väl att det ska tillföra användarnytta, och det kanske det gör också. Men, i ärlighetens namn - det var lättare att hitta i den gamla träfflistan. Nu får man visserligen mer information om de enskilda verken man fått träff på (den nya liknar mer hur man får träff hos en bokhandel, exempelvis Bokus) men när sökningen ger tiotals sidor med resultat så fungerar det dåligt - då hade man varit mer behjälpt av en traditionell lista med rader...

Än så länge är det en betaversion, så förhoppningsvis slipar de på detaljerna ett tag till så att användbarheten ökar. Men att våga stödja användarmedverkan är ett modigt steg, om än i tiden, och jag hoppas faktiskt att de lyckas.

Vem ska vi serva - användaren eller vår beställare?

När jag på 80-talet tågluffade och reste med Transalpino genom europa upptäckte jag att det i många stora städer (och mindre också, för den delen) fanns mer än en järnvägsstation. Då funderade jag inte så mycket över det, annat än för att det var viktigt att hålla koll på varifrån tåget egentligen skulle gå...
Oftast gick det bra, även om det krävde planering. Vid åtminstone ett tillfälle blev det lite stressigt - i samband med murens fall var jag i Berlin och vi strax innan tåget skulle gå upptäckte att tåget till Malmö inte gick från Bahnhof Zoo som vanligt, utan från Berlin Lichtenberg. Hetsig taxifärd med taxichaufför som inte hittade på andra sidan "muren" vidtog...

Senare har jag förstått att det inte bara var geografiska överväganden som fick denna mångfald av stationer till följd - istället var det en konsekvens av att det ursprungligen fanns flera operatörer. Varje järnvägsbolag byggde sina egna järnvägar och sina egna stationer. Så småningom konsoliderades järnvägsbolagen, som det så fint heter - de gick i konkurs, köpte upp varandra... i vissa fall tog staten över.

Idag är vi på väg tillbaka till trasslet. I vissa delar av landet verkar flera "operatörer". Redan måste man ha koll på vem som kör trafiken om man vill boka biljetter, och förment objektiva resruttsplanerare ger alternativ baserat på vilka som är med och bekostar intiativet. På många platser finns flera olika biljettmaskiner. När du har bråttom, tåget är på väg in, så måste du även veta VEM som kör tåget du ska med för att komma rätt!

Vad har nu det med användbarhet att göra? En hel del, tycker jag. Dels tycker jag att man kan fundera över om användaren verkligen är hjälpt av denna djungel. Uppväger de pressade priserna tiden man måste lägga ner om man vill ha rätt sak till rätt pris? Är mångfalden nyttig?

Men framför allt tror jag att vi måste vänja oss vid att det är såhär, och vi som användbarhetsexperter måste förstå hur viktigt det är att se hela användarens situation. Vi kan inte avskärma omvärlden och bara titta på allmän best practise och på det vår beställare berättar om villkoren.

Ska det stå tre biljettautomater bredvid varandra på Stockholms Central borde det vara enklast om personen som ska köpa biljett 1) förstår vilken automat som är rätt, och 2) kan återanvända kunskap om hur ett biljettköp går till. Att arbeta med user experience som om denna upplevelse bara hade med en isolerad företeelse att göra är helt enkelt oseriöst.
För oss innebär det alltså att vi måste ta större ansvar än vad som är fallet om vi jobbar med en enskild installation - vi måste se utanför vårt primära uppdrag.

Klarar vi den balansgången - att snubbla mellan kundens krav och vår egen yrkesstolthet? En sådan promenad kräver integritet. Och klarar beställarna det?