Ödets ironi? Telefonkonferensens vara eller inte vara.

När en av de trender som brukar nämnas som typiska för år 2009 är ett ökat användande av videokonferenser kan jag ironiskt notera att det nästan aldrig funkar, ens med telefonkonferenser. Orsaken? Avsaknad av anläggningar för konferenstelefoni, vilket innebär att det sitter ett gäng på plats A och ett på plats B, båda utrustade med mobiltelefon i högtalarläge.
Vilket i sin tur innebär två grupper som inte hör varandra sitter och skriker i varsin minimal telefonlur.

Ursäkta, var är användbarheten? Ibland kanske tågbiljetten och restiden är billigare än konsekvensen av de kommunikationsmissar som uppstår.

Bara som reflektion, alltså.