Användare och användare - hur hanterar vi klyftan?
För sådär en 16 år sedan, när en del av mitt jobb fortfarande gick ut på att producera så kallade CBT:er, var det naturligt att som en del i varje projekt lägga in ett avsnitt som handlade om hur man använde musen, med särskilt fokus på att lära användaren klick-dra.
Det var tider det. Jag minns att när jag på direkt fråga försökte förklara vad jag jobbade med och jag förklarade att jag designade användargränssnitt så såg folk alltid ut som frågetecken. När man sedan förtydligade med "hur det man ser på datorskärmen ser ut och fungerar" så såg folk precis lika frågande ut.
Den tiden är sedan läge förbi. Idag har alla dator och alla kan hantera den. Eller?
Två miljoner i Sverige boende människor står utanför, som det heter i World Internet Institutes rapport Svenskarna och internet 2008. Majoriteten av dem är lågutbildade och de finns i alla åldergrupper men med viss övervikt i de övre åldrarna.
Vi som användbarhetspersoner kan nog inte göra så mycket åt situationen för dem som vare sig har dator eller använder dator någon annanstans. Men här finns också en stor grupp människor som då och då behöver använda datorn bara för att det är enda sättet att ändra sonens avtalstider på dagis. Bara för att ta ett exempel.
Täcker våra arbetssätt och metoder in hela bredden av användare?
Just nu jobbar jag och mina kollegor i ett uppdrag där vi (de - jag är användbarhetsledare och springer mest på möten och skriver RUP-artefakter /ironisk länk, kan bara inte låta bli!/) försöker täcka in hela spektrumet, mest med hjälp av användningstester som genomförs varje vecka.
Räcker det?
Nånstans känner jag att vi användbarhetspersoner när vi tar designbeslut baserat på tester och studier försöker hitta en gyllene medelväg - något som ska funka för alla.
Men vad gör vi när det är tydligt att digitala infödingar och digitala invalider navigerar på helt skilda sätt? Och båda är tydligt utpekad målgrupp?
Vad tror ni därute? Behöver vi justera våra metoder och tillvägagångssätt, eller kan vi köra med business as usual?
Etiketter: användarstudier, användbarhet, kultur, metoder
posted by Pella Bergquist @ 21:52
3 comments
3 Comments:
Jag tror klyftan mellan de som står utanför internetanvändningen och de digitala infödingarna nu är så stor att vi kan behöva börja designa interaktionen så att båda grupperna får det stöd och den upplevelese de vill ha/behöver.
Det borde gå att ta fram interaktionsdesign som erbjuder ett navigeringssätt för vissa grupper och ett annat för andra grupper.
På samma sätt tänker man ju när det gäller t ex java-script och krav på att följa Vervas riktlinjer. Man kan ju då ta fram en lösning som erbjuder finesserna med java-script för de som tillåter det och samtidigt går att använda med java-script avslaget (men då med lite färre snygga features).
Kan man tänka något åt det hållet även när det gäller vana/ icke vana användare?
Ja, det är frågan. Kanske är det så enkelt, men då behöver vi också designa och testa multipla lösningar.
Ett komplicerande faktum är också att det inom grupperna ovana och hypervana också finns blinda, dyslektiker, och folk med olika kognitiva problem. Alla dessa skapar egna mentala modeller av de infomängder de möter.
Jag har alltid jobbat enligt teorin att det finns ett "vanligaste" sätt, givet specifik kontext, att göra vissa saker. Ska man verkligen ha med sig ALLA - hur gör man då? Accepterar att de digitala infödingarna får göra saker på ett mer komplicerat sätt (grundat i antagandet de har en högre acceptansnivå)?
Fokus har ju varit på synskadae, men nu kommer kognitivas handikapp att hamna i fokus (EU-grejer och forskning). Jag tror att man måste hitta ett par olika "mönster" som passar typ-grupper. Lättläst passar antagligen vissa (vad det nu egentligen är), avskalade gränssnitt med stora knappar och 0 rörliuga grejer passar en annan, osv. Jag tror på varianten där man kommer fram med en internationell lista på dessa typ-grupper, sätter en bokstravskombination på dem (typ LL för lättläst) och använder det som språkvariation (typ SE-LL). Om man sedan väljer det i sin webbläsare som grundinställning borde webbplatser kunna svara med sior med motsvarande "kodning". För hur f-n kanman förvänta sig att en utmanad person (egen översättning)ska kunna fatta att den lilla larviga LL-symbolen ska ge nått användbart? Jag har lite kontakt men nån på PTS som har en del att göra med dessa frågor och jag tror att om vi vill kan vi kanske vara med å driva den kommande kognitiva utmaningen. Kanske nått man kan göra inom Logica på europa-nivå? Fast då borde vi väl ha nån kognitionsspecialist med oss också? På samma sätt borde det gå att ta fra två för besökaren valbar "mönster" beroende på om man är musnovis eller datorsmart. Mellantinget är ju precis det man mö, et sammelsurium där det tar 5 minuter att ens fatta var man ska klicka för att komma till själva blogggen...
Skicka en kommentar
<< Home