Användare och användare - hur hanterar vi klyftan?

För sådär en 16 år sedan, när en del av mitt jobb fortfarande gick ut på att producera så kallade CBT:er, var det naturligt att som en del i varje projekt lägga in ett avsnitt som handlade om hur man använde musen, med särskilt fokus på att lära användaren klick-dra.

Det var tider det. Jag minns att när jag på direkt fråga försökte förklara vad jag jobbade med och jag förklarade att jag designade användargränssnitt så såg folk alltid ut som frågetecken. När man sedan förtydligade med "hur det man ser på datorskärmen ser ut och fungerar" så såg folk precis lika frågande ut.

Den tiden är sedan läge förbi. Idag har alla dator och alla kan hantera den. Eller?
Två miljoner i Sverige boende människor står utanför, som det heter i World Internet Institutes rapport Svenskarna och internet 2008. Majoriteten av dem är lågutbildade och de finns i alla åldergrupper men med viss övervikt i de övre åldrarna.

Vi som användbarhetspersoner kan nog inte göra så mycket åt situationen för dem som vare sig har dator eller använder dator någon annanstans. Men här finns också en stor grupp människor som då och då behöver använda datorn bara för att det är enda sättet att ändra sonens avtalstider på dagis. Bara för att ta ett exempel.

Täcker våra arbetssätt och metoder in hela bredden av användare?

Just nu jobbar jag och mina kollegor i ett uppdrag där vi (de - jag är användbarhetsledare och springer mest på möten och skriver RUP-artefakter /ironisk länk, kan bara inte låta bli!/) försöker täcka in hela spektrumet, mest med hjälp av användningstester som genomförs varje vecka.
Räcker det?

Nånstans känner jag att vi användbarhetspersoner när vi tar designbeslut baserat på tester och studier försöker hitta en gyllene medelväg - något som ska funka för alla.

Men vad gör vi när det är tydligt att digitala infödingar och digitala invalider navigerar på helt skilda sätt? Och båda är tydligt utpekad målgrupp?

Vad tror ni därute? Behöver vi justera våra metoder och tillvägagångssätt, eller kan vi köra med business as usual?

Vad ser dina besökare?!

Nyfiken på vilka delar av en webbplats som drar till sig besökarens uppmärksamhet? Testa ViewFinder Heatmap!
Jag garanterar inte sanningshalten i resultatet... men intressant är det.

Hur mycket information är det relevant att ta in?

Tekniken går på högvarv och efterfrågan på användbarhetskompetens ökar. Allt fler vill göra ett seriöst planeringsarbete innan byggnation påbörjas, och vi arbetar allt mer med användar- och användningstudier, kontextuell och holistisk analys, med mera.

Och det är här tekniken kommer in. Vi får utökade möjligheter att fånga allt mer detaljerade data. Möjligheterna har förstås funnits länge, men nu kan man fånga dem på ett enkelt och relativt billigt sätt.
Och när man står där i en flodvåg av information funderar man - hur mycket av allt detta ger faktiskt något mervärde?

Jag brukar alltid säga att det finns inget sånt som "för mycket information". Jag säger det för att inte uppdragsgivaren inte ska censurera bort saker som kan vara av intresse, och hitills har det fungerat bra.

Men i något läge måste man fråga sig hur mycket mer detaljer som är relevanta i den enskilda situationen. Hur ingående studier ska man genomföra? Hur mycket är det relevant att kunden betalar för?

Tumregeln borde vara att det beror på levererande konsults/experts erfarenhet och kompetens.
I vissa fall känner man kunden och kundens intressenter; deras drivkrafter, värderingar och behov. Hur mycket mer behöver man för att göra en relevant värdering av en enskild tillkommande funktion?

Användar- och användningsstudier är viktiga. Användbarhetskonsulterna MÅSTE förstå uppdragsgivarens kultur, kärnverksamhet och strategier för att kunna göra ett bra jobb, även om det "bara" handlar om interaktionsdesign. Profiler och personas, god målgruppsskunskap och matchning mot affärsplanen är ovärderliga beslutsunderlag.

Men det är dags att våga ifrågasätta om alla data verkligen bidrar till att höja den totala kunskapsnivån. Även användbarhetskonsulter kan få informationsstress.