Säkerhet som biter sej själv i svansen

På de flesta företag finns en eller flera personer som ansvarar för informationssäkerheten, dvs att ingen obehörig kan komma åt information som företaget betraktar som intern eller konfidentiell.

Det finns många sätt att hantera detta. Alla bygger på att man identifierar indvider. På somliga företag använder man kort. På andra tumavtryck. På ytterligare andra ställen, och allra vanligast, använder man kombinationen Användarnamn/Lösenord.

Säkerhetsexperter anser att den lösningen är tveksam. Orsaken är att alla lösenord går att knäcka. På många företag misstänker säkerhetsansvariga att anställda lämnar ut lösenord eller har dem nedskrivna.

Många av dessa säkerhetsexperter tror då att bästa sättet att skydda informationen på är att tvinga de anställda att byta lösenord så ofta som möjligt; att spärra återanvändning av lösenord i alltför täta sekvenser (exempelvis växla mellan 4-5 likartade lösenord); att tvinga de anställda att inte använda enkla ord.

Upplägget är helt feltänkt. Vi anställda är beroende av att minnas våra lösenord. Gör vi inte det blir det krångligt, och vi måste lägga tid på annat än att göra våra jobb. Blir vi tvingade att ofta byta mellan långa ointuitiva lösenord hittar vi på logiska regler för dem; skriver upp dem, på lappar eller i mobilen; gör vad vi måste för att komma ihåg dem.

Resultatet blir i praktiken minskad säkerhet.

Fast för säkerhetsexperterna är det bara ett tecken på att de är 'bättre' människor än 'dedär anställda' som inte fattar hur viktigt detdär med hemligheterna är...

Dagens favoritcitat

"The inventors of the Web did not realize the graphical and display potential of the Web, and as such, HTML was not designed with display considerations in mind. They were so concerned about making Web documents machine-friendly that they produced documents that only machines (or particle physicists) would want to read."

- WebAIM, Creating Sematic Structure

Jag behövde verkligen det skrattet!

Sluta klicka.....

Kan det här vara intressant?
Finns det äntligen ett sätt at sluta klicka & klicka...?
Kan vi får en överblick utan att klicka & klicka...?
Kommer våra axel- och armmuskler få vila sig.... slipper vi problem med skuldror trots högre ålder än typ 24 ?

Visst är det värt att kolla på länken som min kollega just hittade!
http://dontclick.it/

Kan det finnas några invändningar och vilka är de? Alldeles för lätt att råka göra fel? Alldeles för otydligt...? Inte tillgängligt?

Spännande i alla fall! Prova!

Tillit. Svårt sagt, svårt gjort. Om en disciplin mitt emellan känsla och vetenskap.

Nån gång under 90-talets andra hälft konstaterade jag krasst att jobbar man som grafisk designer så får man lov att finna andra kanaler än jobbet om man få utlopp för sin personligt expressiva ådra.

Grafisk design är en del av användarupplevelsen (fast det begreppet hade man inte uppfunnit än, då). Utformningen av användarupplevelsen styrs av tekniska omständigheter, syfte och mål med webbplatsen eller applikationen, kommunikations- och affärsstrategier, grafisk profil...

Det är alltså inte personliga åsikter som ytterst avgör, utan vilka effekter man vill uppnå - och varför. Tidlös eller modern? Funktionell - för vilken målgrupp?

Frågorna är många. 

I vissa fall är svaren också det, och då får man bara lov att prioritera. Tillgängligt för funktionshindrade eller ljud- och formexplosion?

Utifrån det försöker designern ta fram en helhetsupplevelse som på bästa möjliga sätt möter behoven och uppfyller kraven. 

Beställarna och produktägarna, som man så käckt kallar dem numera, i dessa Scrum-tider, har definitivt inte begripit det. 

Vissa tror man kan testa sig fram, att det finns absoluta sanningar. Google har gått över gränsen och har enligt uppgift testat vilken av 41 olika blå nyanser som ger högst click-through.

Andra tror att man själv är en måttstock för god smak, där god smak är totalt oreflekterat tyckande och kännande.

Ytterligare andra tror att man kan uppnå ett bra resultat inte genom att prioritera och ta beslut utan genom att tillfredsställa alla.

(Se http://www.inuseful.se/2009/03/omdesign-av-stoppskylten.html för olustigt lustig film som kunde vara ur verkliga livet).

I alla fallen misstror man designerns kunskap och erfarenhet. Resultatet kan aldrig bli något annat än dåligt.

Likheterna mellan H&M på nätet och Kuba

Hur hittar vi människor saker?

På ett väldigt grundläggande plan handlar det förstås om att skapa struktur och sammanhang i det fysiska rummet.  Och om att undvika mental överbelastning, oftast genom att lära sej vilka saker man kan sortera bort som irrelevanta.

Det är inte förrän vi inte hittar som vi inser att somliga är bättre än andra på att hjälpa oss hitta rätt. Hur många användbarhetsexperter delar min fascination över intelligenta lösningar utanför datorernas värld? Stora idrottarenor, flygplatser, järnvägsstationer... skyltar, kartor, arkitektur, stadsplanering. 

Och när man inte hittar måste man söka. 

När måste man börja söka? När man inte begriper åt vilket håll man ska gå. 

Hur begriper man åt vilket håll man ska gå? Vilka tecken går vi efter? Var är det logiskt att sätta upp skyltar? "Här köper du bussbiljetter". "Gå hitåt för att komma till shoppingkvarteren." "Bagageutlämning nerför den trappan."

När begriper vi av oss själva att vi är på väg åt rätt håll?

Gå till H&M på nätet. Hur många tror du går dit med syfte att handla kläder? Under de senaste veckorna har jag upprepade gånger fått höra folk berätta hur de kommit till dendär startsidan för att sedan bestämma sej för att de struntar i att handla där - det blev för jobbigt.

När jag bilade på Kuba för en massa år sedan möttes jag av en kultur där vägskyltar var obefintliga, utanför Havanna. Och det var ju självklart så att de som bodde där hittade, så de behövde ju inga skyltar (kanske ville man göra det svårt för invaderande styrkor också, men nuförtiden finns ju GPS, så...). Vi lärde oss snabbt att bästa sättet att hitta rätt var att plocka upp liftare.

Likheterna med många webbplatser är slående, bortsett från att dedär lokalborna är osynliga och inte går att fråga.

Nu hoppas många att man kan lösa detdär problemet med en sproilans sökmotor. Oh, wow! Äntligen får de introverta kommunikations- och IT-avdelningarna (och ekonomi, och...) strukturera sin data hur som helst, användaren kan ju SÖKA!!!

Återstår problemet med att klargöra för användaren vad man kan förvänta sig för träffresultat; vad webbplatsen eller tjänsten ska vara bra för...

Tyvärr. Jag tror inte SÖK är svaret på frågan. 

Det är HITTA som är nyckelordet!

P.S.

H&M själva verkar tro att det sitter i själva webbshoppen, och det är klart, den funkar ju riktigt riktigt dåligt... /se exvis http://www.inuseful.se/2009/03/filmen-från-användningstestet-av-hms-webbplats.html)/ 

Men vad händer om man inte ens hittar in i affären? Det är också ett användbarhetsproblem, men ett som kanske inte är riktigt lika lättfångat.

D.S.

När ett företags affärsmål står i motsats till ens yrkesetik

...och jag som har som målsättning att alla appliktaioner jag gör interaktionsdesignen för ska vara självstående. Hur ska det gå nu?!?!

Tack och lov verkar den mentaliteten var på väg ut.

*håller tummarna*

Enkelhet som vinner

Design när den är som mest ändamålsenlig - http://www.vecka.nu/ 

URL:en säger allt, och gränssnittet är inte nerkluddat med irrelevanta 'dom som letade efter dethär var också intresserade av ...'-meddelanden från folk som hoppas kunna sälja mer, i en desperat situation. (Nån som verkligen LÄSER /eller har nytta av/ GoogleAds?)