Strunta i vecket!

Som en sekundär observation har jag i tester jag gjort på senare tid kunnat se hur allt fler skrollar - när testpersonen inte hittar det de letar efter på den skärmbild de ser skrollar de.
Trots det har jag fortsatt att prata om vecket som en viktig vattendelare; alla andra gör ju det, och det jag har sett har varit enstaka observationer (jag gör relativt sett ganska få tester) - omöjligt att dra slutsatser, och jag har inte heller haft anledning att diskutera iakttagelsen med andra.
Idag trillade jag dock över en artikel som stöder mina observationer - AOLs Milissa Tarquini skriver om just detta på Boxes and Arrows.

Är det dags att inse att de flesta användare klarar av att använda skoll-listen? Läs och fundera!

Vad ser dina besökare?!

Nyfiken på vilka delar av en webbplats som drar till sig besökarens uppmärksamhet? Testa ViewFinder Heatmap!
Jag garanterar inte sanningshalten i resultatet... men intressant är det.

Att designa är att lösa problem, inte att imitera

Ett argument jag ofta möter i frågor om konkret interaktionsdesign är "Microsoft gör såhär", och det gör mej ständigt lika frustrerad - "vaddå Microsoft, vem säger att de alltid har rätt?!?!?!".

Allt för ofta har standards växt fram ur ad hoc lösningar vars ursprung är slump, ofta slump generarad av utvecklare fokuserade på kod och inte på hur användaren ska processa gränssnittet.

Dethär stör mej.

Som användbarhetsexpert och interaktionsdesigner, och som konceptdesigner, innebär de flesta uppdrag en balansgång där jag visserligen vet att vissa mönster är lämpliga att återanvända - brukaren känner igen sig och effektiviteten ökar. Men i andra fall är mönstren inte relevanta, inte under de förutsättningar som råder i aktuellt uppdrag, i alla fall. Ska jag då använda dem ändå, eller kan kan jag våga tänka mej att skapa ett nytt och mer relevant mönster?
Många väljer att använda det befintliga, och med det cementerar man ytterligare en dålig standard.

Förr mådde jag dåligt varje gång jag såg det hända. Idag är jag mer pragmatisk - mitt liv är mer värt än en tröstlös kamp mot resten av etablissemanget. Men innerst inne gör det mej ledsen. För genom att utan att reflektera bara använda och anpassa befintliga mönster idiotförklarar vi oss själva OCH användarna; vi nedgraderar oss till mekaniska robotar vars enda kreativa uppgift är att jämka befintliga lösningar, och vi säger att användare inte kan lära nytt.

Det senare borde vara extra enkelt om det är så att den nya lösningen är mer intuitiv, mer i linje med den aktuella målgruppens behov, förutsättningar och tänkesätt. Men nej, "låt oss fortsätta på den inslagna vägen, användare är så korkade".

Jag kan inse att rollen som användbarhetsexpert innebär att man gärna faller tillbaka på ett favoriserande av invanda mönster; användbarhet är en diciplin med rötter i mätbara resultat, i akademia.
Rollerna som interaktions- eller konceptdesigner borde däremot innehålla ett större mått av förmåga till kreativ problemlösning med avstamp i en analys av gällande omständigheter; design är problemlösning, att tänka utanför ramarna.

Men tyvärr verkar interaktionsdesign vara på väg att bli en underavdelning till användbarhet, och inte en kompetens i sin egen rätt.

Jag hoppas jag har fel.

För den som är intresserad funderar Kevin Silver i närliggande banor i en artikel på UX Matters.

Samarbetskulturen skrämmer företagens makthavare?

Läsvärd artikel i LinuxWorld. Värt att tänka på att det inte är en revolution som pågår; det handlar snarare om ett långsamt paradigmskifte vars genomslag gradvis krupit på oss.
Alla vi som har arbetat länge med webbbaserade lösningar vet ju att webbprojekten synliggör många dolda strukturer och processer som projekten i sig inte kan lösa men vars brist på lösning kommer ivägen för projektens chans att lyckas nå sina mål...

Ojojoj!!!

Här hade vi lagt upp en plan för skrivande på bloggen, och så kom verkligheten emellan med massor av arbete, och sedan semestrar, halsont... och ännu mera jobb. Men ryktet om vår död är överdrivet, nu har vi - eller i alla fall jag :-) - flutit upp till ytan igen!