Fortsättning om eye-tracking

Jag skrev tidigare ett inlägg om eye-trackning där jag funderade om vi verkligen har nytta av att mäta på detta sätt.

När jag förra veckan besökte NordiCHI fick jag möjligheten att se ett antal olika produkter som erbjuder eye-trackning. Jag fick även se en poster kring hur man ska placera etiketter i formulär, en studie baserat på eye-tracknig. "Using Eye-tracking to Evaluate Label Alignment in OnlineForms " skriven av Subhrajit Das, Tom McEwan och Donna Douglas.

Det som förvånade mig med denna undersökning var att det tog längst tid för personen att skanna igenom en sida där etiketterna placerats vänsterjusterat till vänster om inmatningsfältet. Medan etiketter placerade ovanför eller högerjusterat gick snabbast att läsa. Jag har tidigare läst att etiketter ska placeras ovanför inmatningsfältet för att underlätta läsningen. Och framförallt inte placeras högerjustrat, även kallad "julgranslayout".

Författaren till posterna tror att ett faktum som kan ha påverkat resultatet kan vara att inmatningsfälten var av karaktären "about you", dvs namn, adress mm. Alltså borde etiketterna vara väldigt väl kända för användarna som kanske knappt behöver läsa ordet innan ordbilden känns igen.

Vad säger då detta? Kanske att det är svårt att dra snabba slutsatser av en undersöknig med eye-trackning? Man behöver verkligen kontexten runtomkring för att kunna veta vad resultatet betyder.

Jag ska fortsätta min undersökning kring vad det kan finnas för nytta med eye-trackning.

NordiCHI - Highlights från andra och tredje konferensdagen

Vi har nu landat hemma i Stockholm efter tre dagar på NortdiCHI. Några highlights från dag tre och fyra är:

På temat "Industrial experience reports" fanns det mycket intressant att lyssna på för mig som jobbar i "verkligheten". Ett särskilt intressant presentation var Maria Nordmarks och Monika Anderssons presentation om hur de installerat skärmar (där kunderna själva kan söka efter samt beställa varor) i Stadium butiker.

Alexander De Luca hade en intressant presentation om usability inom säkerhet. Han utgick från det faktum att många kommer ihåg sin pinkod i form av hur de rör händerna då de knappar in den. Han presenterade en idé där användaren istället ska rita en bild istället för pinkod.

Vi återkommer med fler intressanta ämnen från konferensen.

NordiCHI - Highlights från första konferensdagen

Första dagen på NordiCHI är tillända och några av dagens höjdpunkter har varit:

Evil design
Keynote speaker Jonas Birgersson (Labs2) berättar medyckande om om "Evil design" kontra "Perfect design". Där han med Evil design avser produkter som är designade för att utestänga möjligheten för användaren att komma åt konkurrenternas produkter.

Personlig integritet på publika platser
Kristina Höök och Batya Friedman har undersökt huruvida människor i USA och Sverige upplever att den personliga integriteten kränks då de får reda på att de på en publik plats blivit filmade av en övervakningskamera. Det blev en intressant diskussion om personlig integritet och skillnader mellan hur svenskar och amerikaner upplever att vara övervakade.

En del av resultatet handlade om att svenskar i större utsträckning än amerikaner tycker det är otrevligt att vara övervakade.

Varför är det fortfarande så många IT projekt som misslyckas? (trots att vi vet hur man borde göra?)
Dag Svanæs och Jan Gulliksen berättar om hur de ser på problemet att så många av de större IT-projekten misslyckas. De pekar på problemet med omgivande, organisatoriska problem, t ex att beställarorganisationer ofta sitter långt från användarna, att för stor del av kravställning är spikad och klar redan då kontraktet skrivs på.

Vi åker på NordiCHI 2008

I morgon måndag reser jag och min kollega Emil Scott till Lund för att besöka NordiCHI 2008. Vi hoppas på många nya impulser och möjlighet att rapportera godbitarna här på bloggen.

Gör vi rätt som försöker mäta användbarhet?

Besökte idag ett intressant seminarium om Eye trackning som Inuse höll i. Jag blir alltid väldigt intresserad så fort jag hör talas om en metod där man kan mäta användbarhet och få resultatet i siffor.

Men tänker vi rätt då vi försöker få vårt mätresultat presenterat i siffror? De gånger jag försökt använda någon mätmetod som ger siffror som resultat så har det i slutändan iallafall varit de kvalitativa observationsintervjuerna som varit intressanta och gett upphov till mest diskussioner.

Vi kanske underskattar beslutsfattare då vi tror att vi måste presentera färdiga siffror istället för intelligent argumentation?

Jag vet inte? Jag törs iallafall ännu inte avfärda nyttan med att presentera användningstester i siffror eller annat tydligt mätbart resultat. Är en kombination det bästa eller räcker det med de kvalitativa intervjuerna?

Hur kunde det bli så många fjärrkontroller?

De senaste åren har fjärrkontrollerna förökat sig hemma hos mig. För ca fem år sedan hade jag två fjärrkontroller, en till TV´n och en till videoband-spelaren.

Nu har jag tre fjärrkontroller till datorn (som dessutom är en TV) och fem till TV´n! Hur och när hände detta?

Särskilt TVns fjärrkontroller har ökat explosionsartat i antal. Jag har en till TV´n, en till digitalboxen, en till dvd´n, en till videon.

Dessutom har jag en sk multifjärrkontroll som enligt reklamen ska kunna ersätta alla de övriga. Men tricket är att endast vissa funktioner hos de övriga ersätts, varför vi ändå måste ha kvar alla andra fjärkontroller.

När svärföräldrarna kommer på besök kan de inte ens sätta på TV´n själva då de vill se på nyheterna, än mindre ändra på ljudvolymen.

Fjärrkontrollsexplosionen började så smått när alla började skaffa video och dvs-apparater. När sedan digitalTV infördes över hela landet har helt plötsligt varenda hushåll med TV minst två fjärrkontroller att hålla reda på.

Hur klarar alla icke-teknik intresserade människor av detta? Hjälper hemtjänsten de äldre att installera digitalboxen och hålla koll på fjärrkontrollerna?

När kommer det på bred front börja tillverkas apparater som antingen kan användas med samma fjärrkontroll , eller har flera apparater integrerade i en?

PS, Om du har ett litet barn hemma, läs boken "Snurran och fjärrkontrollen" av Eva Bergström.